Jajemän, idag börjar man inte förrän 12.20... Tejpen är fortfarande kvar, helt störd blev jag när jag vaknade och inte kunde röra fingrarna.Och som vanligt var det någon del av kroppen som fortfarande som när jag vaknade, idag var det axeln och armen. Det suger verkligen för jag tror att jag är vaken - men sover, sen är jag för morgontrött för att riktigt identifiera känslan likson. Ganska originellt.Jag är nog ganska originell.

Har varit ute och gått sedan nio. Kom precis hem. Efter en timme i kylan känner man den inte längre märkte jag, det var ganska skönt. Svårt att ha vantar på sig när fingarna sitter ihop liksom.Vandrat i sanddynorna på Östra Stranden och gått omkring på industriområdet. Cirklat runt högskolan, sett Chark Delikatesser-skylten som jag har så fina minnen av. Inte ens trött. För mycket syre, sånt är jag inte van vid. Och fy fan vad det blåser eller, på stranden höll man ju på att båda kvävas och drunkna samtidigt. Perfekt så att säga.

Nu har jag avreagerat mig. Mötte Daniel för en kaffe för inte så längesedan. Och jag har pratat av mig och han har fått mig fundersam. Mina fingrar är svinkalla, det plus tejp kan inte vara bra. Men så får det bli.Jag gör ju ingenting på min fritid alltså. Jag pluggar inte, jag gör ingenting för att förbättra någonting. Jag glömmer saker, är disträ, drömmande och jag lyssnar bara på musik och ser på film. Dricker kaffe och äter lite då och då. Det är svenskt.Kanske skulle ta och se på The Wall igen? Åh ni skulle sett när jag var ute och gick, och mina ögon typ, drog med sig ljuset... Det var häftigt, och läskigt. Som på kort liksom. Hallucinationer är ballt ändå. Jag gillar dem. Men när man inte kan fokusera på människor och saker i mer än tolv sekunder så kan det bli en smärre börda. Borde man ta en cigg? Det brukar hjälpa mot de flesta sjuka reaktioner.Jag har rökt till och från sedan, ja vad är det? Sedan tre, fyra år tillbaka. Jag är fortfarande inte beroende. Jag känner väldigt sällan ett behov av nikotin. Men jag kan tänka "åh, en cigg hade inte suttit fel nu alltså!", men det är inte samma sak. Jag älskar röksmaken, rökdoften och det bekväma lilla molnet man hamnar på efter att ha fått lite tjära i sig.Jag tror att jag ska promenera lite. På industriområdet igen kanske, det var mysigt. Men då måste jag ta på mig ett par byxor som jag inte tappar efter ett par meter...

Ihoptejpade fingrar-dilemmat.

Pink Floyd är inte fel en måndageftermiddag. Inte fel alls.Vill skriva någonting mer, men jag har inte så mycket att skriva. Eller mja, att min mamma är läskigt dum i huvudet och ganska ignorant och elak människa. Hon kallade Harplinges Kvartershora förr i tiden. Inte riktigt en dotters perfekta förebild. Men förebilder är för mesar.JAG är förebilden.But I'm just another brick in the wall.

Oh! Jag vill festivala skiten ur mig. Det är vad jag vill. Supa, springa mellan tält och se nya ansikten. Roskilde - JA!Åh, åh, åh!Det FINNS ingenting bättre än att stå på en konsert tillsammans med någon man älskar, och bara känna baslinjen gå rakt igenom hjärtat på en och man blir helt borta, det är det bästa i hela världen. Det slår allt sex, alla droger, det slår alla äventyr, det slår... allt helt enkelt. Som Tool (!!!) på Metaltown. åh herregud. Tool och Nordh. Och baslinjer!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAH ta mig tillbaka. Jag blir helt gråtfärdig, när jag inser efterhand att jag kanske aldrig kommer att få uppleva den där känslan igen, att det kanske är slut. "Tänk om."Jag uppskattar varje upplevelse.

Mmm... Jag är på ett absurt skrivhumör idag, vilket irriterar mig eftersom mina fingrar är ihoptejpade som sagt.Jag vill berätta ALLT om mig, jag vill berätta historier, jag vill bli en myt, en legend och en förebild för alla förtryckta, galet ilskna ungdomar runt världen! Jag vill demonstrera för mänskliga rättigheter - förändra! Jag vill uppleva något storslaget.När jag var med i antirasismdemonstrationen mot nazismdemonstrationen i Östersund (?) för några år sedan så var det mäktigt, det blev totalt upplopp och poliserna blev som tokiga. Och vi - vi var galna, ingenting kunde stoppa oss! Adrenalinet pumpade i varenda ådra och ögonen skrek ut att "vi har rätt!" och världen var så liten just då och allt var möjligt. Frågan kvarstår än idag. "Var det jag, eller var det drogerna?" Men det spelar ingen roll! Det var en underbar upplevelse. Jag har verkligen lagt av mig. Men det var bättre förr. Vissa saker.När man fick röka på krogen. Det var helt underbart, en doft (ja, jag tycker det luktar underbart) av cigarettrök slog emot en när man gick ner på B&B och man kunde sitta där och konversera om allt mellan himmel och jord med när och kära omring sig. Det spelade ju ingen roll att man inte kunde se genom dimman av John Silver och Pall Mall - det var ju livet! Jag är ett vandrande minne, en sägen. Jag är en framstående vokabulär, en genomsyrande lycklig och flyktig upplevelse. Jag blir kär i mig själv, jag njuter av mina egna historier. Jag älskar allt jag gör. Varenda dag går att genomleva om jag har det här humöret jämt. Jag kom även på det här att... tänk om de jag känner och umgås med läser det här. Hej isåfall. Eller tänk om Nordhs brud läser det här, det hade verkat lite fel i hennes ögon kanske. Men det spelar väl ingen roll för min del antar jag. Men jag ber om ursäkt om det skulle framstå som något det inte är. För er andra (hittills ca 75 unika besökare) så kan jag ju förtydliga det faktum att det är en helt perfekt platonisk kärlek som jag hyser till mannen, myten, legenden - Nordh. Hittills, beware.Män!!! Bröstkorgar och underarmar! Gitarrister. Jack White-armar! Underbara ting. Män är... inte fel alltså. Jag måste verka som någon frenetiskt galen mansslukerska. Enligt vissa är detta sant. Enligt andra är jag dum och lösaktig. Det är dock inget av det.De flesta kärlekshistorier grundar sig på att jag sänder ut fel signaler och förstår det allt för sent. Andra blir till långa, utdragna triangeldraman. Som jag trivs så bra i. Men helt ärligt så har varenda man och kvinna jag någosin haft ett... slags förhållande med, slutat eller börjat med otrohet. Ifrån vem spelar ingen roll. Monogami kommer jag inte att förstå, även om jag möjligtvis någon gång kommer att bruka denna livsstil för någon man eller kvinna längre fram i tiden. Eller snart. Eller har jag redan brukat det? Jag vet inte.Åh min bakgrund är en rörig massa.:D

If you listen to the sound within your mind you may find the answer flowing in the tideJag är glad, så glad. Jag vet inte varför. Jag måste lägga denna hemska börda på någon. Nordh. Han gör mig så glad. Fast varje gång vi ses är jag i något slags halvsovande tilstånd, vilket jag (med rökelse och Tool) får honom att bli också. När han är här åtminstone. Men jag tycker om att ha honom här. Jag tänker på honom jämt. Och är så glad över att jag träffat honom. Vad hade jag annars gjort? Hade jag mått så bra nu om jag inte träffat honom idag? Eller igår. Igår när han inte fick gå... Jag tycker om personer som får mig att må bra, jag gillar att må bra. Men det är skönt att vara ledsen ibland också. Med rätt person, eller alldeles alldeles ensam. Jag tycker om känslor. Jag gillar att lyssna på andra människors hemligheter. Jag njuter av information om mörka förflutna. Jag tycker om att se att människor vågar bli sårbara i mitt sällskap. Och jag älskar att jag kan lyssna, ta in, bry mig och hjälpa. Hur egoistisk och egocentrerad jag än är ibland.Rejoicing in the hands.